Campus Kit

Jag har berättat om Campus Kit tidigare (bl a i boken Utan karta som jag skrev tillsammans med Thomas Idergard och Peter Lageson), men tankarna tål att spridas vidare ändå.

Det var nämligen så, att jag 1995 fick jobb som redaktör för en ny tidning som baserades på en bilaga i Ultra Magazine. Campus Magazine hette den nya tidningen, och den skulle ingå i samma varumärkesgrupp som Campus Ekonomi, Campus Teknik och nya CampusNet. Campus Ekonomi och Teknik hade tidigare hetat Fri Ekonomi och Fri Teknik (eftersom grundaren var en anhängare av marknadsliberalismen), men nu var det dags för tidningarna att uppdateras och få ett lite fräschare koncept. Alltså – Campus.

På Campus jobbade nästan bara gamla Handels- eller Chalmersstudenter, så att Campus fick en bra varumärkesplattform var en självklarhet. Vår ad, Calle Görman, gjorde en Campus Bibel där värdeorden kläddes i text och bild.

Ett föredömligt grundarbete var alltså gjort, men sedan? Mina medarbetare och företrädare på posten kom från studenttidningsvärlden, när tidningar var något som svängdes ihop de sista 48 timmarna. Jag, som jobbat på uppslagsverk och hade tidigare chefredaktörserfarenhet, jobbade mer metodiskt med planer och framförhållning. Jag slapp sova på skrivborden vid deadline – som det ryktades om att tidigare redaktörer hade gjort – men det var ändå fullt upp.

När jag efter något år blev huvudredaktör för alla tre Campustidningarna blev det självklart ännu mer jobb. Och visst, jag älskade mitt jobb, men det fanns mer i livet än det.

Så vi satte oss tillsammans, alla vi som jobbade med Campustidningarna, över en god kopp kaffe på Café Saturnus och pratade om hur vi ville att tidningarna skulle vara. Hur skulle man kunna strukturera upp tidningarna bättre? Vad var en typisk Campusartikel, och vad var INTE Campus? Vilken typ av artiklar ville vi publicera? Vem var vi? Hur stavade vi, vem kontaktade man?

Smått som stort skrev vi ner i listor. Det blev en lista för frilansare och andra som ville skriva eller fotografera för tidningarna – en writer’s guidelines som vi sett att amerikanska tidningar hade. Det blev en lista med skrivregler – hur vi stavade vissa ord, att vi skrev ut förkortningar, hur vi ville att en färdig artikel skulle se ut.

Så kopierade vi upp allt fint, kallade det ett Campus Kit (tillsammans med Campusbibeln, om jag minns rätt) och skickade ut till våra frilansare. Och – hör och häpna, detta var i höjd med 1997 – så lade vi ut det hela på webben.

Vad hände? Jo, kvaliteten i våra ingående telefonsamtal höjdes. Vi fick inte längre samtalen från hugade frilansare eller annonsförsäljare som ville sälja sådant som vi inte var intresserade av. Frilansarna kände sig sedda och skrev märkligt nog bättre än någonsin (och då hade vi ändå fenomenalt duktiga frilansare). Och jag slapp redigera om artiklarna, eftersom skribenterna visste redan från början hur de skulle skriva.

Alltså: massor med tidsvinster till mig.

Kan man använda detta på andra arbetsplatser än rent redaktionella? Javisst, och det oavsett webben (även om webben underlättar). Jag håller på att sätta samman olika sorters kit för den verksamhet som jag börjat jobba för nu, och det är ett ställe som håller på med näringslivsutveckling. Vilka är de vanligaste frågorna som kommer in till organisationen? Vad börjar du tröttna på att alltid behöva förklara? Finns det saker som kan automatiseras på något vis?

Allt som går att lägga ut på webben – pressbilder, vanliga frågor, formulär, anvisningar, välkomsthälsningar – allt sådant ska ligga på webben, TYDLIGT, så slipper ni de samtalen.

Sedan är det bra att göra olika kit också. Gör det lite vackert i en fin mapp. Gör ett starta-på-vår-arbetsplats kit, med alla anvisningar som behövs (när får du betalt, var ligger toaletten, bra restauranger i närheten). Gör ett presskit med allt en journalist behöver för att på ett bra sätt kunna beskriva er organisation. Gör ett intressent- eller säljkit med ungefär samma innehåll som presskitet (fast utan bilder). Visst, informationen ska ligga ute på webben eller intranätet också, men att göra ett fint paket gör det viktigt. Dessutom slängs inte informationen lika snabbt om den ligger vackert inslagen.

Så tänk efter före, planera för vanliga frågor och spar tid på jobbet.